Introduktioner till derivator
En derivata är ett mått på hur en funktion förändras när dess indata förändras. Den representerar förändringshastigheten för funktionen och är grundläggande för att analysera trender, optimera processer och förutsäga beteenden inom områden som fysik, ekonomi och maskininlärning.
Gränsvärdesdefinitionen av en derivata
Derivatan av en funktion f(x) vid en specifik punkt x=a ges av:
h→0limhf(x+h)−f(x)Denna formel visar hur mycket f(x) förändras när vi tar ett litet steg h längs x-axeln. Ju mindre h blir, desto närmare kommer vi den momentana förändringshastigheten.
Grundläggande deriveringsregler
Potensregeln
Om en funktion är en potens av x, följer derivatan:
dxdxn=nxn−1Detta innebär att vid derivering tar vi ner exponenten och minskar den med ett:
dxdx3=3x2Konstantregeln
Derivatan av en konstant är noll:
dxdC=0Till exempel, om f(x)=5, då gäller:
dxd5=0Summations- och differensregeln
Derivatan av en summa eller differens av funktioner ges av:
dxd[f(x)±g(x)]=f′(x)±g′(x)Exempel på separat derivering:
dxd(x3+2x)=3x2+2Produkt- och kvotregler
Produktregeln
Om två funktioner multipliceras, beräknas derivatan enligt:
dxd[f(x)g(x)]=f′(x)g(x)+f(x)g′(x)Detta innebär att varje funktion deriveras separat och deras produkter summeras. Om f(x)=x2 och g(x)=ex, då gäller:
dxd[x2ex]=2xex+x3exKvotregeln
Vid division av funktioner används:
dxd[g(x)f(x)]=g(x)2f′(x)g(x)−f(x)g′(x)Om f(x)=x2 och g(x)=x+1, då:
dxd[x+1x2]=(x+1)22x(x+1)−x2(1)Kedjeregeln: Derivering av sammansatta funktioner
Vid derivering av inbäddade funktioner används:
dxdf(g(x))=f′(g(x))⋅g′(x)Till exempel, om y=(3x+2)5, då:
dxd(3x+2)5=5(3x+2)4⋅3=15(3x+2)4Denna regel är avgörande inom neurala nätverk och maskininlärningsalgoritmer.
Exempel på kedjeregel för exponentialfunktion:
Vid derivering av uttryck som:
y=e2x2Här hanteras en sammansatt funktion:
- Yttre funktion: eu
- Inre funktion: u=2x2
Tillämpa kedjeregeln steg för steg:
dxd2x2=4xMultiplicera sedan med den ursprungliga exponentialfunktionen:
dxd(e2x2)=4x⋅e2x2Inom maskininlärning och neurala nätverk uppstår detta vid arbete med exponentiella aktiveringsfunktioner eller förlustfunktioner.
Exempel på logaritmisk kedjeregel:
Låt oss derivera ln(2x). Även här är det en sammansatt funktion — logaritm på utsidan, linjär funktion på insidan.
Derivera den inre delen:
dxd(2x)=2Applicera nu kedjeregeln på logaritmen:
dxdln(2x)=2x1⋅2Vilket förenklas till:
dxdln(2x)=2x2=x1Även om du deriverar ln(kx), är resultatet alltid x1 eftersom konstanterna tar ut varandra.
Särskilt fall: Derivatan av sigmoidfunktionen
Sigmoidfunktionen används ofta inom maskininlärning:
σ(x)=1+x−x1Dess derivata spelar en nyckelroll vid optimering:
σ′(x)=σ(x)(1−σ(x))Om f(x)=1+e−x1, då gäller:
f′(x)=(1+e−x)2e−xDenna formel säkerställer att gradienterna förblir jämna under träning.
Tack för dina kommentarer!
Fråga AI
Fråga AI
Fråga vad du vill eller prova någon av de föreslagna frågorna för att starta vårt samtal
Can you explain the limit definition of a derivative with a simple example?
How do the product, quotient, and chain rules differ in practice?
Can you show how to find the derivative of a more complex function using these rules?
Awesome!
Completion rate improved to 1.96
Introduktioner till derivator
Svep för att visa menyn
En derivata är ett mått på hur en funktion förändras när dess indata förändras. Den representerar förändringshastigheten för funktionen och är grundläggande för att analysera trender, optimera processer och förutsäga beteenden inom områden som fysik, ekonomi och maskininlärning.
Gränsvärdesdefinitionen av en derivata
Derivatan av en funktion f(x) vid en specifik punkt x=a ges av:
h→0limhf(x+h)−f(x)Denna formel visar hur mycket f(x) förändras när vi tar ett litet steg h längs x-axeln. Ju mindre h blir, desto närmare kommer vi den momentana förändringshastigheten.
Grundläggande deriveringsregler
Potensregeln
Om en funktion är en potens av x, följer derivatan:
dxdxn=nxn−1Detta innebär att vid derivering tar vi ner exponenten och minskar den med ett:
dxdx3=3x2Konstantregeln
Derivatan av en konstant är noll:
dxdC=0Till exempel, om f(x)=5, då gäller:
dxd5=0Summations- och differensregeln
Derivatan av en summa eller differens av funktioner ges av:
dxd[f(x)±g(x)]=f′(x)±g′(x)Exempel på separat derivering:
dxd(x3+2x)=3x2+2Produkt- och kvotregler
Produktregeln
Om två funktioner multipliceras, beräknas derivatan enligt:
dxd[f(x)g(x)]=f′(x)g(x)+f(x)g′(x)Detta innebär att varje funktion deriveras separat och deras produkter summeras. Om f(x)=x2 och g(x)=ex, då gäller:
dxd[x2ex]=2xex+x3exKvotregeln
Vid division av funktioner används:
dxd[g(x)f(x)]=g(x)2f′(x)g(x)−f(x)g′(x)Om f(x)=x2 och g(x)=x+1, då:
dxd[x+1x2]=(x+1)22x(x+1)−x2(1)Kedjeregeln: Derivering av sammansatta funktioner
Vid derivering av inbäddade funktioner används:
dxdf(g(x))=f′(g(x))⋅g′(x)Till exempel, om y=(3x+2)5, då:
dxd(3x+2)5=5(3x+2)4⋅3=15(3x+2)4Denna regel är avgörande inom neurala nätverk och maskininlärningsalgoritmer.
Exempel på kedjeregel för exponentialfunktion:
Vid derivering av uttryck som:
y=e2x2Här hanteras en sammansatt funktion:
- Yttre funktion: eu
- Inre funktion: u=2x2
Tillämpa kedjeregeln steg för steg:
dxd2x2=4xMultiplicera sedan med den ursprungliga exponentialfunktionen:
dxd(e2x2)=4x⋅e2x2Inom maskininlärning och neurala nätverk uppstår detta vid arbete med exponentiella aktiveringsfunktioner eller förlustfunktioner.
Exempel på logaritmisk kedjeregel:
Låt oss derivera ln(2x). Även här är det en sammansatt funktion — logaritm på utsidan, linjär funktion på insidan.
Derivera den inre delen:
dxd(2x)=2Applicera nu kedjeregeln på logaritmen:
dxdln(2x)=2x1⋅2Vilket förenklas till:
dxdln(2x)=2x2=x1Även om du deriverar ln(kx), är resultatet alltid x1 eftersom konstanterna tar ut varandra.
Särskilt fall: Derivatan av sigmoidfunktionen
Sigmoidfunktionen används ofta inom maskininlärning:
σ(x)=1+x−x1Dess derivata spelar en nyckelroll vid optimering:
σ′(x)=σ(x)(1−σ(x))Om f(x)=1+e−x1, då gäller:
f′(x)=(1+e−x)2e−xDenna formel säkerställer att gradienterna förblir jämna under träning.
Tack för dina kommentarer!